Kärt återseende!

Jag orkar inte dra en snyft-story till varför jag inte skrivit. Vi drar ett sträck över det hela. yada yada.

En liten återblick på mig. 

24 år, 163 cm, har tappat en del i vikt sen sist, dock fortfarande en liten hinna med överskottsfett på magen(vill få tajtare ben, armarna är redan klara)vill bli riktigt tajt, inte skinny. För ni har väl hört att strong is the new skinny? And i'm gonna stick to that quote.
Jag kommer lägga upp min kost, vad jag tränar och hur det går. Jag har nämligen blivit med PT. Yes!! 




2012-02-07

Jag startade en annan blogg, det lär säkert vara min 57:e blogg, men med ett minne som en guldfisk glömde jag av lösenordet. Smart tjej?
Jag välkomnar mig själv samt er tillbaka. Jag har gått ner i vikt, dock inte medvetet, utan det har bara runnit av mig. Mina lår går inte längre ihop och byxorna sitter lite lösare. En underbar känsla. 
Men jag måste ta tag i min kost samt träning. Jag äter för lite och för dåligt. Jag tränar inte, enbart genom samlag, vilket inte är fy skam!! 
Så nu börjar vi. 
Mat + träningsschema kommer uppdateras dagligen. Jag har sagt upp mig på sats och kör sportlife. 
så hej hej och välkommen! 


back


kärt återseende.

skäms på dig. Jag har glömt av den. Bloggen. Men det är mycket som florerat i mitt huvud det senaste. Inte nog med att det varit långhelg, fint väder - dvs ingen tid framför datorn, mycket parkhäng och go tid med vänner. Det har liksom bara åkt åt sidan. 

Nu är jag iaf tillbaka. 

HEJ!!!! 

Det har gått lite mer än en vecka och jag knaprar fortfarande på mina Reductil, 15 mg. De senaste två(eller är det tre?)dagarna har jag mått riktigt risigt. Jag har kännt mig svimfärdig, yrsel och hjärtklappning. Vet inte om detta är normala biverkningar eller om man borde ta det på allvar. Jag pratade med mitt X igår, honom kan jag nästan säga allt till, han tyckte jag var dum som tog tabletterna, men han känner ju mig. Det är liksom ingen idé att ens försöka motargumentera mig. Har jag bestämt mig så har jag. Jag bad honom iaf vara beredd på att hugga luren om jag skulle ringa och vara nervös, han själv har gått på antideprisiva och vet hur det är när kroppen spökar. Jag kanske borde ringa sjukvårdsupplysningen och fråga? Men jag skäms över att jag tar dom, jag är ju knappast överviktigt!! Jag är normal, inga konstigheter. Men tanken på att hjärtslagen och trycket mot bröstet kanske är något allvarligt får mig att undvika samtalet. Jag väntar tills imorgon......



Måndag, ny vecka.

Måndag idag, som om det gått att undgå. Helgens intag av mat har avrit slarvig. Småätit lite då och då, inget onyttigt, intag som äåålen, banan, youghurt osv osv. Men utifrån Min ShapeUp-app så har jag ändå hållt mig på mitt bestämd intag av kalorier. Nu i veckan tänkte jag ut och springa eller PW på morgonen innan jobbet. Det suger lite att alarmet skall sättas på 05:15, är det värt det? haha! Jag älskar att sova. Men jag vet att eftermiddagarna inte går åt att träna, jag måste komma på någon hållbar strategi. Tips någon?? 

Jag åt två ägg och en stor kopp svart kaffe till frukost nyss. Nu luktar det fis på hela jobbet, haha. Mysigt... 



stanidag

Jag och M gick på stan idag. Shoppade en hel del. Att det kan göra en så glad? Då jag sov hos Lycka kunde jag skippa frukost och säga att jag lovat M att äta med henne, då var en måltid "avklarad". Efter några timmar av kicklande och M's tjat om mat gav jag mig till slut. En presskanna med svart kaffe och en sallad, utan dressing kolhydrater, dock lite chevré.... Jag försökte stilla min hunger genom att hinka i mig kaffe innan jag tog min första tugga. Det stillade den lite. En halv sallad senare var jag nöjd.
På vägen hem funderade jag att köpa lite koffeintabletter, någon som vet om det går bra kombinerat med Reductil?
Kommer jag bli likt en speedad dyracellkanin?
Imorgon är det mors dag. Glöm inte det tjejer!
Skall försöka komma ut så sent som möjligt och skylla på att jag åt sen lunch.

Lycka och jag.

Jag åkte hem till Lycka igår. Vi rökte på av "det ljuva" och lyssnade på love songs. Vi har en speciell relation jag och Lycka. Jag och Lycka träffades genom en gemensam tjänst. I ett icke realiserat tillstånd träffades vi och då sa det bara "klick". Så inte jag. När jag stängde dörren bakom mig var det första jag sa till A, "honom måste jag ligga med". Några dagar senare satt vi i hans soffa och kedjerökte, pratade oavbrutet fram tills solen gick upp. Observera att detta var en sen februari morgon. Vi fick flera verbala orgasmer. Något som sedan ledde till sexuell orgasm. Perfektion när den är som bäst. Sen dess har det varit som om vi känt varandra i flera år. Vi kan prata oavbrutet samtidigt som tystnaden inte har någon betydelse. Det är nästan så att vi njuter av den.
Men i alla fall.
Han kom på idén att köpa mat, pizza för att vara exakt. Genast spann tankarna vidare då jag redan några timmar innan sagt att vi inte behövde äta något. Den grillade kycklingen till lunch räckte för mig. Men för att inte verka misstänksam beställde jag hem en kycklingsallad. Utan dressing, fetaost och allt annat jag vanligtvis aldrig tackar nej till. Jag sa att jag inte var hungrig och petade lite med gaffeln i salladen. På något konstigt sätt längtar jag lite till känslan av hunger. Jag njuter lite av att känna att min mage skriker efter mat. Än har jag relativ kontroll. Ikväll skall vi ses igen, jag och Lycka. Undra vad jag skall komma med för bortförklaring ikväll....

tips.

Jag har en fantastisk app som heter ShapeUp. Ladda ner den om ni vill ha kontroll på kaloriintaget. Du kan även regga dig http://www.shapeupclub.com och synka den med din mobil. en matdagbok!! Perfekt!!

Början.

Sakta men säkert vänjer jag min kropp vid minimalt intag av mat. Jag bortsluter ALLA kolhydrater, sötsaker, godis, chips bakesler osv osv. Listan är lång. Det uppstår redan problem när man är med sina vänner och vi skall äta. Igår tog jag en slize pizza. Enbart för hon ifrågasatte varför jag inte åt. Jag som i vanliga fall alltid äter. Ikväll skall jag och Lycka laga middag. Fördelen med att träffas sent om kvällarna är att jag kan skylla på att jag åt sen lunch. Lyckan börjar jobba tidigt imorgon, så frukost hinner vi inte med. Möjligen en kopp svart kaffe.

 


Hello skinny love

Det var den 25e maj som jag vaknade ur min bubbla. Under min uppväxt har tanken kicklat mig likt ett höstrå. Det har alltid funnits där.
Vid 18 års ålder rasade jag, omedvetet, det var inte meningen men på hästryggen följde jag liksom bara med. Mamma var orolig då det gick så fort. Men nu i efterhand kan jag erkänna att jag saknar det. Känslan av att väga under 50. Känslan av att behöva besvara folks ifrågasättning om min viktnedgång. Då blev jag irriterad, mest för att det skedde omedvetet. Nu vill jag att dom skall fråga det igen, lägga märke till det. Jag vill bli smal. Smalare. Jag vill känna mina nyckelben och låta mina höftben sticka fram. Idag började det och jag känner hur den lilla svarta djävulen på min axel sätter sig till rätta. Han gör sig hemmastadgad.

Främst skriver jag denna blogg för att dagligen göra rapporter på intag av mat, motion, motivation, tips och så vidare och så vidare.

 

Och ja, jag är helt vanlig tjej. Med världens bästa vänner, en underbar familj, en kille i min närhet och en livskamrat på fyra ben. Jag vill bara blir smal(are) och snygg(are).


RSS 2.0