kärt återseende.

skäms på dig. Jag har glömt av den. Bloggen. Men det är mycket som florerat i mitt huvud det senaste. Inte nog med att det varit långhelg, fint väder - dvs ingen tid framför datorn, mycket parkhäng och go tid med vänner. Det har liksom bara åkt åt sidan. 

Nu är jag iaf tillbaka. 

HEJ!!!! 

Det har gått lite mer än en vecka och jag knaprar fortfarande på mina Reductil, 15 mg. De senaste två(eller är det tre?)dagarna har jag mått riktigt risigt. Jag har kännt mig svimfärdig, yrsel och hjärtklappning. Vet inte om detta är normala biverkningar eller om man borde ta det på allvar. Jag pratade med mitt X igår, honom kan jag nästan säga allt till, han tyckte jag var dum som tog tabletterna, men han känner ju mig. Det är liksom ingen idé att ens försöka motargumentera mig. Har jag bestämt mig så har jag. Jag bad honom iaf vara beredd på att hugga luren om jag skulle ringa och vara nervös, han själv har gått på antideprisiva och vet hur det är när kroppen spökar. Jag kanske borde ringa sjukvårdsupplysningen och fråga? Men jag skäms över att jag tar dom, jag är ju knappast överviktigt!! Jag är normal, inga konstigheter. Men tanken på att hjärtslagen och trycket mot bröstet kanske är något allvarligt får mig att undvika samtalet. Jag väntar tills imorgon......



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0