Hello skinny Love

Det var den 25e maj som jag vaknade ur min bubbla. Under min uppväxt har tanken kicklat mig likt ett höstrå. Det har alltid funnits där.
Vid 18 års ålder rasade jag, omedvetet, det var inte meningen men på hästryggen följde jag liksom bara med. Mamma var orolig då det gick så fort. Men nu i efterhand kan jag erkänna att jag saknar det. Känslan av att väga under 50. Känslan av att behöva besvara folks ifrågasättning om min viktnedgång. Då blev jag irriterad, mest för att det skedde omedvetet. Nu vill jag att dom skall fråga det igen, lägga märke till det. Jag vill bli smal. Smalare. Jag vill känna mina nyckelben och låta mina höftben sticka fram. Idag började det och jag känner hur den lilla svarta djävulen på min axel sätter sig till rätta. Han gör sig hemmastadgad.

Främst skriver jag denna blogg för att dagligen göra rapporter på intag av mat, motion, motivation, tips och så vidare och så vidare.

Och ja, jag är helt vanlig tjej. Med världens bästa vänner, en underbar familj, en kille i min närhet och en livskamrat på fyra ben. Jag vill bara blir smal(are) och snygg(are).